Då har vi varit med Leo hos veterinären igen - och tur var ju det.
Diagnosen blev svår infektion i huden - gått ner långt under hans hårsäckar - därav att han mjällar ännu mer än innan. Detta gör ju också att hans allergi inte blir bättre utav infektionen.
Så nu är det antibiotikakur tills han blir helt återställd i huden - det kan ta upp till 2 månader! Dessutom schamponera honom 3 ggr/veckan med ännu ett nytt schampoo.
Vi ska fortsätta att ge honom kortisontabletterna, dock mindre dos varannan dag då det kan hejda antibiotikan annars. Ja, jag säger då det...stackars Leo!
Det som dock var nästan ännu jobbigare var att medan vi väntade i en av de små rummen kunde höra från rummet intill en kvinna som grät hejdlöst och vi kunde höra hur de pratade om kremering mm. Både jag och Jörgen satt med en klump i halsen och jag sa till Jörgen att nu börjar snart tårarna komma på mig.
Det var fruktansvärt att höra hennes gråt! När vi var klara gick vi förbi rummet och då såg jag en veterinär samt ägaren samt en svart hund (typ labrador) sitta/ligga på golvet - hunden hade fått sin sista spruta antar jag.
Jag gick med raska steg (så gott jag nu kan) ut från veterinären och utanför kom tårarna. Jag klarar inte sådant! Hemresan blev väldigt tyst. Hämtade dock antibiotikan innan hemfärden.
Igår så simmade alla tre.
Den enda som simmade riktigt ordentligt var Jack.
De andra två simmade sådär. Malte tycker det räcker med ett dopp och bli blöt (simma är ju jobbigt), och Leo är ju inte i toppform.
Vi vägde Malte - han väger nu 54,6 kg och fäller päls (men måste kammas bort) som jag vet inte vad.
Leo hade gått upp 2 kg - och det beror ju tyvärr på kortisontabletterna som han nu i 1 vecka fått ännu mer höjd dos på - men nu ska vi gå ner så jag hoppas att han inte svullnar mer i magen.
Nu ska jag ta och vila - så också hundarna.
/Matte
